Ett skyltfönster är en avgränsad, kontrollerad och skyddad yta, med ett ansikte utåt, mot det offentliga. På så sätt skulle det kunna ses som en slags portal - en öppning till flera lager och andra verklighetsföreställningar. 

 

I Kultiveras skyltfönster kommer det under sommarmånaderna att finnas ett ateljéutsnitt, och fingrar som swipear över glaset. Under Covid-19s framfart har möjligheten att förkovra sig lite extra i hem eller ateljée öppnat sig, en ynnest som också orsakar en övermäktighet i bristen på yttre stimuli. Fingrarna har fått spendera lite extra mycket tid bläddrandes på skärmar. En rörelse vi sällan tänker på och som etsar sig fast i ryggmärgen, precis som när vi lär oss cykla. Också som någon form av dans, rörelser som uttrycker sinnesstämningar och rör sig i automatik, i sökandet efter ny information. En nedärvd jaktinstinkt.

​
 

Jonathan Dewoon

 

Jonathan Dewoon kombinerar olika material och metoder. Genom att röra sig fram och tillbaka mellan digitalt och analogt, verklighet och fiktion skapar han lager som går in i och ut ur varandra. 

 

Han intresserar sig för det liv som ligger lite i bakgrunden, den förnyande process som hela tiden fortgår i naturen. Han har tidigare arbetat med den så vanligt förekommande blommönster-fascinationen och det motsägelsefulla i den förskönade rena blomman, som ju i verkligheten rymmer en myriad av insekter och djur. 

 

När han har placerat identitetslösa kloner i de knappa utrymmena av kollapsade huskroppar har han arbetat med liknande allegorier, fast i en “förmänskligad” artificiell atmosfär. I de klaustrofobiskt begränsade livsmiljöerna upplöses gränserna och rummen mynnar ut i tomt mörker.

​
 

Jennifer Spångerud

 

I stort utgår Jennifer Spångerud, i sitt arbete, ifrån en tyst konfrontation och ett växelspel mellan överskott och brist. Hon leker med olika begrepp och associationer genom de återkommande inslagen av assemblage; kombinerandet av funna objekt och bearbetade material. Material som päls och människohår, fejkhår och fuskpäls, liksom gips, metall, trä och betong. 

 

Hårmaterialen är ganska lika på ett fysiskt plan, men bär på associationer som är vitt skilda; direkt äckel, mjuka trygghetskänslor och lyx. Hår är en rörlig, lätt typ av material till skillnad från gips och betong, som istället starkt förknippas med orörlighet och stagnation.